Post Traumatic Semester Disorder

Blåljusen bländar, sirenen skriker, bilarna tutar, människorna stressar. Asfalt så långt ögat kan nå. Min kropp är tillbaka i Stockholm men hjärta och själ är fortfarande i Västernorrland. 

Tre veckor i en timmerstuga i skogen framför brasa och sjö. Tankarna är många. Min semester är snart slut och jag ska tillbaka till ”verkligheten”. Den tanken som bankar hårdast mot min tinning: – ”Ska jag behöva vänta ett helt år till nästa ledighet?”
Jag hör mig själv säga orden, men det låter orimligt! Under de tre veckorna i stugan fick jag totalt 8 mail, under mina två första dygn tillbaka i Stockholm är jag redan uppe i 38…

Det här kan ju inte vara poängen med livet? Var fan gick det fel? Att betala flera tusen varje månad bara för att ha tak över huvudet eller jobba 40 timmar i veckan nästan året om.
Ja, det är normalt, men är det naturligt?

De säger att jag ska spara till handpenning för att kunna investera i en lägenhet med fint läge i stan. Det är vad som förväntas. Jag tog i stället alla pengar jag ägde och lite till, investerade i mig själv, min stuga, min dröm. Det var ETT steg i rätt riktning, nu vill jag ta nästa steg på stigen.

Flera gånger om dagen dyker idén om ett mer självförsörjande liv upp. Jag har tre stugor på min tomt, tänk om man skulle bygga upp ett litet community med likasinnade där? En outdoorby i miniformat. Alla behöver inte äga alla verktyg eller ha egna planteringar. Man samarbetar. Någon har höns så man kan få ägg. En annan står för mjölk eller rotfrukter. Ja, du fattar poängen. Någon som är game? Jag skulle fan kunna vara kompostansvarig!

”Man ska leva nu för man är dö jävligt länge”

Jag ställer bara en öppen fråga, hur ser DU på det här? Kommentera gärna 🙂

13 comments on “Post Traumatic Semester Disorder”

  1. Låter som i min hjärna ibland – dra all-världens-väg och klara sig på mindre saker, billigare mat, färre kläder (har iofs slutat shoppa sånt jag verkligen behöver köps, men annars använder jag det jag har)
    Faller på att jag ju inte törs kasta loss! Törs inte klippa med en fast inkomst…

    1. Jag tror de flesta har den här tanken, vi är inte ensamma om den 🙂
      Man behöver inte kasta loss till 100% från första sekund. Man kan ta det ett steg i taget. Allt handlar om prioriteringar och utgifter. Gör du inte av med så mycket pengar behöver du inte heller dra in så mycket. Ett litet steg kan ju vara att gå ner i tjänst, alltså antal timmar i veckan. Vad tror du om det? 🙂

  2. Hej Kalle
    Vill du se något som gör mig glad?

    Vad är meningen med livet? Ja, många funderingar skapas.
    Det är inspirerande att utforska ett annat sätt att leva sitt liv. Det gör David med familj i Stjärnsund i Dalarna. Han byggde deras hus för 8000 kr 🙂
    Det gör mig nyfiken att fördjupa mina kunskaper genom att läsa om Permakultur

    https://www.svtplay.se/video/14860936/kalles-sex-liv/kalles-sex-liv-sasong-1-sjalvforsorjning-pa-sex-kvadrat?cmpid=del%3Afb%3A20170823%3Aavsnitt-2-sjalvforsorjning-pa-sex-kvadrat%3Apla%3Alp

    Lars

  3. Testade livet i en outdoor by några år, var underbart många gånger men vi stog inte ut med varandra i längden. Var noga med att välja folk.
    Idag lever jag i ett torp, odlar lite mat och kryddor, jobbar tre dagar i veckan. Är den enda på jobbet som säger att jag får mer lön än jag behöver! 🙂

    1. Ja att välja rätt människor är otroligt viktigt, även i ”vanliga” vardagen.
      Spännande! Haha kan tänka mig det. Låter som att du har hittar rätt i livet Petter!

  4. Jag kan tänka mig att bo i en av de stugorna. 🙂
    Den idén lockar rätt mycket och perfekt att ha grannar rätt nära, skulle inte klara att bo helt själv så ödsligt.

    1. Då reserverar jag en plats åt dig Lina!
      Nej, ensamheten är bra ibland men det är relationer i alla olika former man utvecklas! 🙂

      1. Det är ju lite långt bort bara, bor i Halland. Sen vet jag inte hur jag ekonomiskt skulle lösa det men tanken lockar ju helt klart. 🙂
        Ensamheten är nog inte det största problemet, är rätt mörkrädd av mig trots att jag varit scout i 25 år, så hade inte vågat bo själv så. 🙂

        1. Haha ja det är ju en bit 🙂 Tanken är alltid en start!
          Jag kan erkänna att jag är extreeemt mörkrädd, men det går faktiskt bra ändå! Vissa kvällar är jag pinsamt rädd när jag går och lägger mig och tycker mig höra konstiga ljud överallt och andra kvällar kan jag stå mitt ute i skogen i totalt mörker utan att ens tänka på det.

          1. Vad ”glad” jag blir av att höra att du också är mörkrädd, men att du klarar av det ändå, vågar utmana dig själv. Det ger mig hopp. 🙂
            Kanske hade en semestervecka i en stuga sådär långt bort hade varit en början till nåt bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *