Hon är äntligen här!

Det är två viktiga pusselbitar som måste falla på plats innan jag kan flytta till stugan på heltid. Idag kan jag berätta att den ena har anlänt, kanske t.o.m båda?

Värme, en rätt central del för överlevnad. Jag kommer inte nå dit tack vare en enda produkt eller tjänst. Vi snackar lägga ny trossbotten (isolering mellan golvbjälkarna), täta timmerväggarna, installera vedspis, dra ny el i hela stugan och mycket mer. När ett projekt känns för stort för att ens greppa måste iaf jag bara börja någonstans.

Renoveringen, eller rättare sagt demoleringen, av köket är i full gång. När jag tillslut fick upp golvbrädorna väntade tre dm av spån och annat bråte som legat där i minst 80 år. Det tog mig över sex timmar att bara tömma allt, en hink i taget. Gissa om jag somnade gott den natten!

Om vi säger såhär, kylen vägde några kilo mer än mig och ja, jag tappade den och den gick sönder.

När jag fått grannar på besök har jag frågat dem var de skulle ställa vedspisen om det fick välja fritt. Åsikterna var delade.

Stefan:

”Placera vedspisen i hörnet, det är det mest praktiskt.”

Anna-Karin:

”Om jag skulle vara dig skulle jag placera vedspisen under ett fönster, det är kanske inte det mest praktiska men tänk att få öppna fönsterna på sommaren och laga mat i solsken!”


Mitt i allt tänkande och problemlösning måste jag stanna upp och göra något som bara är kreativt och roligt. Den här gången resulterade det i att baka stugans första egna bröd!

Kokosolja, vetemjöl, bakpulver, havssalt och havregrädde.

Lite mjöl i pannan och grädda tills de får färg.

Varför inte toppa det med en varm kopp choklad?


Elektrikern Per har även varit på plats, hall och vardagsrum har äntligen el igen. Om två veckor gör vi köket och övervåningen.

Nya eluttag, svart kabel och svarta uttag. Lite dyrare, mycket snyggare.

Rätt ofta dyker det upp nyfikna frågor på mailen, de flesta undrar hur jag får tiden att gå i stugan. Först och främst: fortsätt med frågorna, jag ÄLSKAR dem!

När solen gått ner sitter jag alltid framför brasan i minst 4-5 timmar. Ganska logiskt egentligen, det är som mest två plusgrader inomhus just nu, då vill jag gärna sitta framför en varm brasa så mycket det bara går.

Ibland flyger tiden förbi, andra gånger är det som att någon tagit batteriet ur klockan. Jag älskar att sitta med små projekt, precis som bilden ovan. Om du har sett realityserien Alone kanske du kan gissa vad det är?


När man bor ute i skogen och inser att man behöver snöre till sitt kvällspyssel, vad gör man då?
Jag greppade spaden och grävde mig ner tills jag hittade tre tillräckligt långa rötter. Satte mig framför brasan igen och med hjälp av tumnageln skrapade jag bort rötternas skal. Voilà, snöre!
Viktigt att lägga dem i vatten ifall du inte ska använda dem direkt, annars är det lätt att de torkar.

Sist och ABSOLUT inte minst:

Efter måååånader av letande har jag ÄNTLIGEN hittat en vedspis – Husqvarna 727. Hon är rätt sliten, men pigg för att vara byggd på 1930-talet.

Nu behöver hon lite kärlek, känner du någon som kan hjälpa mig med att blästra vedspisen, hör gärna av dig!

Nästa vända till stugan har jag med mig nya bjälkar, ekofiber att isolera med och även ett helt nytt golv. Den 16 juni kommer nämligen många av mina vänner hit för att fira att jag fyller 30. Tills dess måste både kök och bastu stå klart, wish me luck!

Juste! Kommer du ihåg att jag i förra inlägget konstaterade att jag inte ens vet vad min granne i Stockholm heter trots att vi har bott vägg i vägg i över tre år?
Igår mötte jag honom för fjärde gången i mitt liv. Han var på väg ut från sin lägenhet, vi hälsade och han bjöd in mig till hans lägenhet. Haha, antingen läser han bloggen och ville motbevisa mig eller så är timingen extremt läskig! Vad tror du? Droppa gärna en kommentar!

One comment on “Hon är äntligen här!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *