FLYTTEN

Löven på träden skiftade i brandgult och oktober närmade sig. Vi stod i hennes hem på hjul och med släpig röst förklarade jag min ångest över att behöva åka tillbaka till lägenhet och stress i Stockholm. Hon tittade på mig med sitt okomplicerade leende och borrade in sin blick i mina blågrå ögon:

”Säg upp lägenheten och flytta till stugan 🙂 ”

Sagt och gjort, några dagar senare var lägenheten uppsagd och mitt liv slängdes tillfälligt ner i slitna flyttkartonger från Office Depot och tetrispackades bak i bilen.

Var det verkligen såhär lätt? Tänk att allt som behövdes var en liten knuff…Lägenheten som har agerat snuttefilt behövdes tydligen inte längre.

Som många barn älskade jag att bygga kojor i skogen, leka överlevnad och låta fantasin flöda fritt som bara ett barn kan. Jag kommer oundvikligen att bli äldre, men jag hoppas att jag aldrig växer upp. Stugan är bara en lite mer vuxen version av en koja och här får jag bygga och skapa min egen värld.

Livet är enkelt här och samtidigt väldigt svårt. Det fanns ingen toa, men idag har jag lyxat till det med utedass. Det finns inte heller någon dusch, så det är hink och vatten som gäller. Jag har inte rinnande vatten förutom bäcken och jag har bara värme på nedervåningen, och det är om jag eldar som en galning. Visst det är jobbigt ibland, men fördelarna är så många fler:

  • Varje tisdag och fredag samlas traktens gubbar i bastun. Tillsammans sitter vi där nakna i ångorna och de klagar glatt och bittert om att det var bättre förr. Med ett leende på läpparna sitter jag på en bänkrad högre upp och funderar på varför det anses konstigt om jag vill krama grannen jag möter på vägen, medan det inte är ett dugg konstigt att vi sitter här med våra svettiga kroppar precis bredvid varandra

  • Att jag bli inbjuden av t.ex Gudrun och Rutger som bor på andra sidan sjön att fira både jul och påsk tillsammans med dem och deras vänner och släktingar. Grannarna här är otroligt välkomnande och hjälpsamma, den här platsen hade verkligen inte varit densamma utan dem.

  • Varje gång lantbrevbäraren Malin kommer körandes i sin blåa bil stannar hon en stund för att prata

Det är en sak att säga upp sin lägenhet, men något helt annat att flytta sex timmar ifrån alla sina vänner och familj. Visst, det blir ensamt ibland, men i novembers sista dagar flyttade hundvalpen Tuss in med mig och vände upp och ner på det mesta, bokstavligt talat.

Första natten här i stugan var värst. Med fyra lager kläder, mössa och halsduk låg jag i min varmaste sovsäck, täckt med en tjock yllefilt och två fluffiga duntäcken. Omgiven av 22 minusgrader inomhus och undrade vafan jag höll på med. Jag ville gråta, men insåg snabbt att det inte är någon bra idé då tårarna hade frusit fast i kinden innan de nått mungipan.

Visst, en hel del tycker det är extremt, men i mina ögon är det inte jag som är galen. Det är de som skuldsätter sig i miljonbelopp bara för att kunna få några ynka kvadratmeter i stan, eller som frivilligt varje morgon tränger sig in i en redan full tunnelbana eller väljer att sitta i den där bilkön utan slut. I mina ögon är det extremt.

Hellre tar jag kontroll över något som går att kontrollera, än upplever förvirringen kring det som inte går att kontrollera.

Ibland blir det verkligen inte som man tänkt sig, ibland blir det mycket bättre. Tack för knuffen!

30 comments on “FLYTTEN”

  1. Så himla kul att läsa 😊 jag har alltid tyckt att det finns en stor poäng i att I te skuldsätta mig för boende bara för att det går, för att banken säger ja liksom. Det är inte alla som håller med dock. Men ja, det är väl det där med smaken är som baken osv haha 😂

    1. Kul att du gillar läsningen Jacqueline! 🙂
      Eftersom det är normen att vara skuldsatt så är det få som ifrågasätter hela idén. Att någon säger att de köpt hus för flera miljoner är inte ens något vi reagerar på längre. Jag kan säga att jag inte känner mig helt fri för än jag är skuldfri. Det är ca 5 år bort, men så länge jag har ett tydligt slutdatum känns det inte jobbigt.

  2. Tänkvärd och lätt läsning och så självklar slutledning av ett litet men också stort beslut. Du har också rört om lite i Ledingegrytan. Alla vet vem Calle är… på ett positivt sätt

  3. Jättefint hus du har och väldigt intressant resa du har gjort i.o.m. flytten. Jag har skalat ner mitt liv 2019 för att leva mycket mera hållbart än tidigare. Inte för att jag var någon miljöbuse elr shopoholic tidigare, utan för att vi alla behöver göra det för en vettig framtid, och jag ser det även som en utmaning att klara mig utan att handla samt göra smarta hållbara val i allt jag gör. Maten måste jag ju handla så klart, men mera hållbar.

    1. Tack så mycket Nina 🙂
      Nu blev jag nyfiken, på vilket sätt har du skalat ner?

      I mina ögon gör du såklart helt rätt, hoppas att det känns bra. Det är ju en lättnad att skala ner på livet för att kunna fokusera på det viktiga 🙂

  4. Hej! Diggar din blogg, trevlig och inspirerande!

    Detta inlägget känner jag igen mig i mycket då jag nyss gjort en liknande resa. Från stressigt storstadsliv i Göteborg med plugg, jobb, fest, träning och diverse aktiviteter, stort socialt umgänge – till – lugnt byliv i lilla Ammarnäs.
    Bor iofs i vanligt hus med bekvämligheter, men det du beskriver att man upplever när man gör en sån förändring, det är väldigt likt.

    Att välja bort det man ”förväntas” göra och ha för att vara lycklig/leva ett fulländat liv var med facit i hand inte svårt. Livet blir lättare med mindre prylar och färre saker i kalendern. Mer tid för sig själv och sina tankar (superläskigt i början men riktigt nyttigt), våga känna alla sina känslor och acceptera den man är.
    Jag behövde också en knuff. Men bästa beslutet någonsin. Det viktigaste är att våga prova, det går oftast att att backa tillbaka om man ångrar sig, vilket jag tvivlar på att man gör..!

    För mig var det viktigast att få tid till att ta hand om mig själv, framförallt genom att vistas mer utomhus. För det behövde jag byta miljö. Kanske inte alla stressade storstadsmänniskor kan/behöver bryta upp sina liv och flytta ut till skogen/fjällen, men att känna efter och prova saker man är nyfiken på, eller drömmer om i smyg, eller tänker ”det där går ju inte för mig”, det borde alla göra.

    Plus allt runtomkring, som du beskriver alla härliga människor man möter. Tid att prata, lyssna, umgås. Kan skriva hur mycket som helst här men det blev redan ett långt inlägg haha.

    Tack för mig!
    Vänligen, Emma

    1. Hej Emma,
      Kul att du har hittat hit och tack för att du delar med dig av din egen resa! Bekvämligheter eller inte, att lämna sin trygghet är alltid något stort och modigt.
      När du plockade bort det som distraherade dig, får jag fråga vad som dök upp inom dig då?

      Eller hur, hur många går egentligen inte runt och drömmer i smyg…

      Jag uppskattar verkligen att du dig tiden att skriva till mig, det betyder mycket 🙂

      1. Att lämna tryggheten var inte något som var jobbigt för mig. Dock så insåg jag vad jag faktiskt hade, många vänner, familj och släkt, klasskamrater och kollegor.. Som jag nu kan uppskatta på ett nytt sätt, när jag fått distans. Man märker vilka som finns kvar för att stanna, även om man själv inte är fysiskt närvarande hela tiden.

        Att göra den här förändringen, flytta/byta miljö, var fullkomligt livsviktig för mig då jag hade kört fast, trots att jag gick på min drömutbildning, hade ett bra boende osv men det fattades intressanta inslag och variation i tillvaron. Nu har jag hittat tillbaka till min kreativitet som så länge var borta (trots studier på designhögskola) och känner skaparlust igen. Jag har ny energi och ork att faktiskt ta hand om mig själv. När man mår bra och har tid för sig själv kan man växa, oerhört!!

        Det är fantastiskt att höra/läsa om andras berättelser om såna här saker i livet, och jag delar gärna med mig. Andras historier inspirerar mig och kanske kan min hjälpa/inspirera någon.

        Dä ska va gött å leva 😊
        / Emma

        1. Roligt att vi ser det på samma sätt, de vänner som faktiskt betyder något blev ännu närmare även om avståndet faktiskt blev större rent fysiskt.

          Åh va fint att höra!! Då har du verkligen hittat rätt för dig 🙂

          Du inspirerar mig ska du veta, stort tack för att du tog dig tiden att skriva!

  5. Hej 🙂
    Vilken härlig och underbar läsning, ”You go, man!” En dag hoppas jag att jag kan ta liknande beslut 🙂 Tuss är ju bara för fin och fint sällskap fast hon inte är en Homo Sapiens, ha ha
    Ha det fint nu, Marianne

    1. Hej Marianne 🙂
      Kul att du uppskattar läsningen!
      Säg till om du vill ha lite tips eller peppning kring att ta ditt egna beslut, jag finns här 🙂

  6. Åh vart vid norrledinge är det där huset. Våran familj har stugan på andra sidan. Väst ledinge. Huset på udden. Alldeles i närheten av ön. På ön träffas vi alla runt Ledingesjön som vill i början av juni för o umgås o ha fisketävling. Haka på. Är mycket folk o trevligt folk i ledinge. På våran sida har vi mycket skoj

    1. Du vet dammen högst upp i sjön? Precis där bor jag 🙂
      Åh då tror jag att jag vet vilket hus du pratar om. Va roligt, klart jag är med på det! Vilket datum är det som gäller?

  7. Egentligen grymt klokt att inte anpassa sig för att passa in i en mall! Och jag är ju nöjd för om du stannat i Stockholm hade du inte kunnat hjälpa mig med löpningen! Va tråkigt du skulle ha utan att se mina fotsulor 😂😂

    1. Roligare att skapa sin egen mall 🙂
      Haha eller hur, förstå hur tomt mitt liv skulle se ut utan dina fotsulor!

  8. Hehe bo i timmerhus med utedass är väl inget särskild? 😜 Men det bra du rustar upp huset, annars skulle det bli forfallen🤘
    Hur gammalt är din?
    Hoppas du har tillräckligt med skog/ved att göra eld 😉

    1. Haha jag har inte påstått att det är något särskilt med det. Ja, huset behöver lite kärlek 🙂
      Stugan är från 1901, och det finns gott om skog att göra ved av 🙂

  9. En spännande, nästan Jonna Jinton’sk omläggning av dit liv! Något i en sådan drastisk omvälvning av sin existens tilltalar mig. Och jag tror du har valt ett vackert ställe att bo, jag passerar någon gång om året Ledingstjärnen, som är väldigt pitoresk, når jag förflyttar mig mellan civilisationen och stugorna i Ångermanland. Jag önsker dig välgång och kommer att följa dig i blogg och på FB

    1. Kul att du har hittat hit Eskild 🙂
      Ja det finns absolut likheter med Jonna, hon är en inspiration!

      Ja den här naturen är magisk! Tack så mycket, hoppas att du får e fin fortsättning på sommaren!

  10. Så himla kul att läsa om dig som vågar göra en sån sak som att flytta långt ut i skogen alldeles själv. Jag ville också göra så. Eller, jag gjorde ju det, fast i lite mindre skala jämfört med dig. Men att bosätta sig 2,5 mil utanför stan i en liten sommarstuga i skogen var tillräckligt långt bort för att folk skulle tycka jag var tokig. Och att flytta i november ut i mörkret (med tom vedbod) med bara katten som sällskap var ju en liten omställning. Men nu har jag bott här i snart fem år och jag ångrar det inte en sekund.

    1. Haha känner igen det där, kylen som kryper närmare…
      Låter verkligen som att du också gjorde helt rätt val! Jag tycker att det är de andra som är tokiga som INTE flyttar 😉
      Tack för att du tog dig tiden att skriva 🙂

  11. Kul att läsa! Har lite samma plan själv! Lite fix på stugan så blir det flytt upp från Stockholm till Räbbnäset hoppas jag! Så du har gjort det bästa valet man kan göra. 🙂 Man ska må gott av att leva och trivas med livet..

    1. Är det sant? 😀 Va roligt! Det är ju inte alls långt här ifrån!
      Skriv en rad när du är uppe så är du välkommen förbi på kaffe 🙂

  12. Hej Kalle!
    Hittade hit i afton och trivs verkligt väl, trots att jag inte läst så mycket ännu.
    Gör en liknande resa just nu. Jag och min man håller på och bygger ett litet hus som vi även bor i. Finns så otroligt mycket frihet att vinna på att ifrågasätta vissa normer, förutsatt att det är frihet en vill åt. Vi har satsat på att jobba i en period för att spara ihop pengar till husbygget, för att sedan vara lediga och bygga. Nu jobbar jag igen och trivs inte med hur mycket tid det äter upp. Det får gå ett tag till, behöver få ihop lite slantar. Sen så!

    Ser fram emot att läsa mer av det du och andra skriver.

    Nu ska jag hoppa i understället, lägga in lite extra ved inför natten och krypa till kojs.

    Tack för den här platsen!
    /Caroline

    1. Hej Caroline!
      Va fint att du hittat hit 🙂
      Spännande, bygger ni huset från grunden?
      Ja när man först lämnar jobb och sen ska tillbaka in i det så inser man plötsligt hur mycket som faktiskt försvinner, speciellt om man inte älskar sitt jobb. Det känns som att ni är på rätt väg för er iaf, hoppas att ni håller värmen i höstrusket!

      Tack snälla för att du tog dig tiden att skriva, älskar att prata med likasinnade 🙂

      /Kalle

      1. Hej igen!

        Tack för svar:)

        Ja, vi bygger från grunden.. eller snarare från hjulen. Det är ett tinyhouse. Vi fick ett hjulpar som min pappa hade liggandes på en åker och köpte sen några stålbalkar som Emanuel (min man) svetsade ihop till en vagn. På den vägen är det. Vi har provat, läst, frågat och youtubat oss fram. Otroligt kreativt, spännande och tålamodskrävande:) vi har lärt oss mycket och lär oss ständigt i den här processen.

        Visst har du el framdragen till stugan? Har du vatten indraget eller hämtar du ur bäcken du skrev om?
        Vi har precis köpt en jordborr och ska börja borra efter vatten. Hoppas på att kunna lösa det innan vintern. I sommar har vi diskat i en närliggande å och nu har det blivit regnvatten. Dricksvatten får vi från vänner och familj.
        Har du något speciellt du måste hinna klart med?

        Har läst lite mer här och lyssnat på din och din Jacquelines podd. Intressant! Spännande att höra ert samtal om materialism, funderar på just materialism en hel del.

        Läste även ditt inlägg som berörde ensamhet och att du känner dig mer ensam i stan än i skogen. Känner igen det så himla väl. Jag kan känna mig så hemmahörande i naturen och i samklang med den när jag är ute under särskilt längre perioder (exempelvis på tälttur under vandring eller på skidor). Att inte begränsas av någons förutfattade meningar eller det som förväntas i en viss situation. Att kunna gråta, skratta för mig själv eller bara hiva av mig kläderna och hoppa i en sjö utan att bry mig om att någon ser. Det är för mig att vara fri.
        Att få uppleva min litenhet och följa naturen tilltalar mig så mycket.

        Det med jobb stämmer väl, det är svårt att gå tillbaka efter långa perioder av ledighet. Speciellt, som du skriver, om en inte känner passion för det en gör.

        Förresten odlar du något eller har du planer på att göra det?

        Allt gott!
        /Caroline

        1. Åh va spännande med Tiny House 😀
          Haha ja det måste vara väldigt krävande och samtidigt väldigt givande! Tur att det finns så mycket hjälp och instruktioner på typ Youtube!

          Yes jag drog in el förra sommaren, men det drar knappt någon ström, det enda som egentligen kostar är kyl och frys, men elavgiften är ju den som jävlig…
          Nä inget vatten i huset, bara bäcken och det funkar fint även om det är svårare på vintern, haha
          Haha jag har MASSOR jag behöver få klart, men det är svårt att få tiden att räcka till ibland, men det får ta den tid det tar 🙂

          Va roligt att du lyssnat på podden! Ja minimalism och allt kring det kan jag prata i evigheter om, haha. Vad har du själv för tankar där?

          Ja självvald ensamhet är något fint som man ska ta vara på om man trivs med det 🙂 Fint att du också verkar ha hittat hem där.

          Just nu odlar jag inget mer än kryddor, men har köpt ett växthus som kommer att åka upp så fort snön släpper i vår 🙂

          Kram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *