En Resa, Två Versioner

Tillsammans med min underbara kollega Mia drog jag till Kroatien för att arrangera ett företagsevent och konferens. Resan var på många sätt helt fantastisk men det finns också en annan sida jag vill berätta för dig.

”Det måste ju vara skitsoft att glida med på en sån här resa och bara ha det gött?!”

Du har rätt, oftast är det helt fantastiskt. Dock finns det två sidor av samma mynt. Under mina fyra dagar i Kroatien har jag jobbat ca 64 timmar. Bilderna ni ser här är bara guldkornen. Tänk på det. Den rättvisa bilden är att jag spenderade lika mycket tid i trånga flygstolar och i deprimerande konferensrum.

Tillsammans med den otroligt familjära kunden spenderade vi första dagen på en katamaran ute på Adriatiska havet, riktigt gött med värme även om det blåste som fan! Vi badade, käkade gott och dansade till klassiker från 80-talet.
Eftersom halva min packning bestod av kamerautrustning tog jag snabbt på mig rollen som fotograf och lyckades fånga många fina bilder, men som du kanske förstår vill jag av respekt för kunden inte lägga upp bilder på dem.

Jag simmade t.o.m ut med min dyra och icke vattentäta kamera för att få de bästa bilderna #AlltFörKunden.Så jävla snygg i hjälm! Dag två blev det 11 km forspaddling. Jag har aldrig någonsin skrattat så mycket ute på vatten förut. Vår kund bestod av 65 personer inom byggbranschen. Du kanske fattar kaoset som uppstår när man släpper iväg dem på en vild fors i små gummibåtar? Så fort någon ramlade i vattnet garvade resten av gänget. Alla försökte konstant att ramma och välta varandra och detta pågick i tre timmar.

På tredje dagen fick jag några timmar ledigt på morgonen och bestämde mig för att bestiga berget ni ser på bilden. Greppade kameran i höger hand och började vandra upp för extremt ologiska och slingrande stigar.

Ju högre upp och längre bort från turismen jag kom desto mer övergivna hus dök det upp längs vägen. Till slut kunde jag inte hålla mig, jag klättrade upp längs betongfasaden på ett tomt trevåningshus och satte mig på taket.

Jag vet, jeans var nog inte det smartaste klädvalet för att bestiga ett berg…
I somras var det en stor skogsbrand som härjade fritt på berget, de flesta träd och buskar blev till kol som du kan se på bilden. På vägen upp mot toppen fick jag slingra mig igenom de värsta partierna och blev helt svart på ben och armar.

Kameran har en självutlösare men den längsta tiden man kan välja är 10 sekunder. Efter att jag pressat ner avtryckaren fick jag springa ALLT jag hade och kasta mig upp på avsatsen. Det tog tre försök innan jag fick till det. Det är tillfällen som dessa jag funderar på om man ändå ska skaffa den där olycksfallsförsäkringen pappa alltid tjatar om…

Det tog mig 2,5 timmar att ta mig upp till toppen. Problemet var att bussen till flygplatsen skulle gå om 1,5 timmar. Det var bara att gilla läget, den snabbaste vägen ner gick genom de mest snåriga och vassa partierna. Det var bara att tokspringa ner för hela berget för att hinna. På mina blodiga och leriga ben stapplade jag in på det femstjärniga hotellet 15 minuter före bussen skulle gå. Vid entrén till restaurangen möttes jag av hovmästarens frågande blick.

På knagglig engelska tvekade hon:

”Welcome…Too dirty sir, bathroom over there, can you clean before eat?”

Jag slängde lite vatten i ansiktet och tog bort det värsta på armarna och drog ner byxbenen för att täcka resten. Jag blev godkänd och hann få i mig lite mat.

Att jobba så intensivt, knappt sova och i stort sett vara på jour i fyra dygn gör mos av min hjärna. Dagarna efter märker jag hur jag ibland har svårt att formulera meningar eller komma på ord, reaktionsförmågan är inte där helt enkelt. Hoppas du inte uppfattar det här som att jag är otacksam, jag älskar verkligen att jobba med eventen! Träffa alla nya människor, uppleva andra kulturer och arbeta med problemlösning i dess renaste form. Jag ville bara uppmärksamma att det oftast finns en annan sida av de flesta saker vi ser i sociala medier.

One comment on “En Resa, Två Versioner”

  1. Underbar beskrivning / formulering. Tveka inte att be om hjälp nästa gång. Oavlönad sådan då alltså 💕

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *